almost over

Har precis läst Malins bloggoch hon har skrivit några sanna ord. Jag sitter med gråten i halsen igen för att ibland går det upp ett ljus att jag snart ska hem! Vill jag verkligen hem??

"Jag är redan rädd för att åka hem i höst. Det känns inte som mitt liv längre. Jag hör om att folk blir tillsammans, eller gör slut. Om att några ska flytta ihop, och några isär. Några har fått nya jobb, några andra har fått sparken. Det är familjeproblem hit och falska vänner dit.. Och här sitter jag i min lilla (näst intill problemfria) bubbla och känner mig löjligt lycklig större delen av dagarna. För det gör jag, fjärilarna finns där varje morgon. Jag känner mig så sjukt isolerad från allt där hemma att jag inte vet hur jag ska passa in igen? Jag är rädd för att jag ska komma hem och känna tomhet. Jag har vuxit och förrändrats för mycket, fått känna på hur mycket mer livet har att ge. Jag måste hitta något där hemma som kan ge mig livssglädje som livet här. Och ja ja jag vet att livet inte bara är en dans på rosor! Men något som är så typiskt Sverige är att man aldrig får visa sig för lycklig. Man ska vara nöjd, men inte sträva efter mer? Det får inte gå för bra för någon, men om man mår dåligt ja då kan man få klaga hur mycket man vill. Att jag är lycklig här betyder inte att jag inte hade ett bra liv hemma, men den här tiden i USA har gett mig så många nya värderingar på så många olika plan.. Att jag fått ett till hem och nya vänner betyder inte att jag inte älskar er där hemma mest i världen. Det är inget fel på att vilja ha mer, så länge man tar vara på och inte glömmer bort vad man har. Life is what YOU make it."

Har så sjukt mycket att se fram emot när jag kommer hem men att lämna detta liv här känns så sjukt konstigt och vet itne om jag nånsin kommer vara redo för det!