Fy fan... Nu e det verkligt! Lämnade av cache på ridning nu för en stund sen, Christina va inte där tyvärr. För egentligen skulle de vara sista gången jag träffar henne! Så jag ringer henne för att kolla några saker... Inget svar dock men hon ringer upp lite senare.. Och jag säger att jag kommer på även om jag egentligen inte ska det. Men för att säga hejdå!! Medan jag förklarar att jag ska hem för gott och inte kommer tillbaka som såhär nått mer började jag darra på rösten och efter att lagt på kom verkligeheten till mig och Maria förstår att jag tycket de e jobbigt! Detta slutar md att vi båda sitter gråtandes i bilen hela vägen hem!!
Om jag tycker det e jobbigt att nästan säga hejdå till Christina och hennes familj som jag träffat ca 1 gång i veckan sen i höstas hur fan ska de då bli med familjen!??
Det e verkligen inte nån tid kvar! Mitt år som jag för ett års sen inte visste nått om och även va så nervös för har blivit ett av dom bästa i hela mitt liv!
hur ska man då försöka motivera sig själv att lämna allt?? Mitt liv här? min familj här??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar